SÅ GALET ARG

6 kommentarer
FAN I HELVETES JÄVLA SKIT HORA KUK FÖRBANNADE HELVETES KAOTISKA JÄVLA PISS LIV är allt vad jag vill säga just nu. vill bara skrika så högt jag kan, så jävla mycket jag kan och jag vill få ur mig alla ord jag någonsin har lärt mig. till och med pissråtta hör till ett av dom orden!
är så galet jävla arg på sandra, just idag är det en sån här dag att skulle hon stå framför mig skulle jag ge henne en sån jävla smäll så hon fan skulle dö på nytt. jag hade bankat skiten ur henne, jag hade bankat vett i hennes skalle först sen hade jag fan kramat om henne så hårt jag bara kunnat, sagt till henne tusen gånger om hur mycket jag älskar henne och sen hade jag slagit henne en gång till. jag är så ledsen och besviken att hon har lämnat mig här, lämnat mig och hennes närmaste kvar här på jorden medan hon istället inte har några som helst bekymmer.

vart har allt tagit vägen? vart har alla promenader till och från affären tagit vägen? vart har allt tjat om mat och pengar tagit vägen? vem som ska gå först ut med mingus, vem som ska plocka upp hans totala kaos efter att han har bitit sönder en sko, vart är alla frågor om vem som ska laga maten och vem som ska gå och handla?
vart är allt mys, gos, tjaffs, bråk, tårar, skratt, bus, kramar, kyssar, godmorgon jag älskar dig och godnatt jag älskar dig, vart är det någonstans?! vart har allt det tagit vägen?
det är borta, nu är jag ensam istället, nu är det jag själv som får säga att jag älskar henne varje natt, det är jag sm får ligga ensam i sängen och bara längta att få ha henne bredvid mig på samma kudde. jag lägger mig alltid på höger sida av sängen så hon får plats bakom mig, så hon skulle kunna hålla om mig, så hon får plats på min och hennes kudde, men vart är hon? inte där iallafall.

det här är skit, rent ut sagt skit. jag saknar henne så jag håller på att gå sönder, jag saknar henne så jag skulle vilja bränna upp varenda hus på  gatan, kasta skit på varje människa jag ser och fan bryta nacken av varenda människa som går ute och skrattar! för just nu finns det ingen glädje alls, all glädje är som bortblåst! jag vet inte vart jag ska ta vägen, vart jag ska gå när jag är ledsen, vet ingenting, för jag vet inte vart folk står längre.

hur ska jag någonsin kunna lita på en människa? jag och sandra hade en framtid planerad, vi hade planerat barn, hus, örebro, hund (det uppfyllde vi), förlovning, giftemål och allt sånt som just nu bara är skit för mig. för jag kommer aldrig någonsin kunna hitta någon som var så underbar som sandra, kommer aldrig hitta tillit hos en människa igen. för mig är alla människor förjävliga (nu vill jag räkna bort mina underbara vänner, som jag vet aldrig skulle svika mig, och min mamma och pappa och självklart kerstin) för dom vet fan ingenting om hur livet egentligen är. dom som springer runt på samhället och skrattar, och mår bra dom borde fan få veta hur det känns att förlora den personen som har ditt hjärta!
ÄR SÅ ARG. jag vill inte ha det såhär, jag skulle fan inte ens önska min värsta fiende det här. INTE ENS SOFIA SVANGREN skulle jag vilja gå igenom det här, och då är det fan illa.... tycker så förbannat synd om mig själv just nu så jag helt klart skulle kunna proppa i mig allt jag har i skåpet och somna in.
MEN VET NI? jag gör det inte för jag vet vad jag själv går igenom och jag vill inte att någon någonsin ska få gå igenom samma sak... jag levde med min fina i två års tid, varje dag i två års tid, jag bevarar dom minnena i hjärnan och hjärtat för alltid, men jag önskar med hela mitt liv att jag skulle kunna få några nya med henne, för dom minnena vi har betyder allt för mig.....

/ Denise Orréll Hinkelman
 
1 Carola:

skriven

Lilla gumman.. kära du! Jag kan inte i min vildaste fantasi, sätta in mig hur du har det, att förlora sin livskamrat på detta viset måste vara det värsta & mest hemska en människa kan få uppleva.. Jag lider med dig.. verkligen, det menar jag lilla du!



Jag (& min man) beundrar dig varje dag.. vi pratar om dig ofta, att du orkar stå ut med denna eviga & hemska smärta.. orkar & orkar kanske är fel ord.. men du tar dig igenom dag för dag..



Du är säkert ypertrött på att höra att du är stark.. men du är det Denise.. för vem som helst skulle inte klara sig igenom en sådan hemsk & tung sak..



Jag önskar jag kunde göra nåt för dig.. varje dag önskar jag det.. våran dörr står alltid öppen för dig, fast vi inte känner varann så känns det som att vi gör det iaf..



Jag kommer gärna & hämtar dig eller nåt nån dag.. du är en kvinna som förtjänar det bästa, glöm aldrig det! <3



Många kramar!!! <3<3<3

2 RonjaZorina:

skriven

"för dom vet fan ingenting om hur livet egentligen är. dom som springer runt på samhället och skrattar, och mår bra dom borde fan få veta hur det känns att förlora den personen som har ditt hjärta!"



Jag håller inte med - alla borde få må så, vara så bekymmerslöst glada!

INGEN borde behöva veta hur det känns att förlora sin älskade!



Ingen borde dö.

3 emelie:

skriven

första gången jag läser din blogg och jag kan inte förstå vad du genomgår. jag blir helt rörd och gråtfärdig när jag läser detta! forsätt kämpa !

4 LIPSY:

skriven

Jag blir helt rörd när jag läser din blogg. Du är så stark, kämpa på<3

5 Monika:

skriven

Jag läser din blogg och du beskriver med ord hur sorgen ter sig och hur ont den gör, all jäkla sorg gör lika ont och jag ser dig ibland och ser hur skör och olycklig du ser ut. Jag önskar av hela mitt hjärta att du tar dig igenom detta, trots din ålder är du superduktig skriver en Mamma, Mormor med många sorger bakom mig. Tröstekramar.

6 Monika:

skriven

Skrev fel bloggadress i förra kommentaren.