Home sweet home

publicerat i

sådär ja, nu är jag hemma sen några timmar tillbaka och det är verkligen hur skönt som helst att ligga i sin egna säng med datorn i knät och titta på desperate housewives. jag har haft några riktigt grymma dagar i kolsva, startade i torsdags och avslutades idag. det har varit mycket prat, alkohol, trevlig stämning och framför allt grymma människor runt omkring mig.
tommie, dennis, freddie & sebbe
ni är awesome.



nu återstår bara frågan - hur i helvete ska jag göra? jag har verkligen stora problem med hur jag ska handskas med allt detta, det har kommit så fort och så mycket på samma gång. det snurrar i huvudet. just nu tänker jag inte ens lägga energi på det där, ska krypa ner i min egna säng ensam och bara mysa sönder, trivas, vara nöjd och glad för hur jag har det. älskade familj, fina freddie och alla mina otroligt underbara vänner - kan inte bli bättre, va?
godnatt!

/ Denise Hinkelman

Hemfärd imorgon!

publicerat i
inte många timmars sömn i natt inte, tror jag har sovit fyra-fem timmar den här natten. antalet timmar jag sovit sen i torsdags vill jag faktiskt inte räkna på - skulle jag ta reda på hur många timmar jag sovit sammanlagt skulle jag förmodligen få panik och kasta mig i sängen och ligga där en hel dag, jag har alltså sovit alldeles för lite...
i morgon är det dags för hemfärd till lilla hallstahammar. eller lilla och lilla vill och kan jag inte skriva längre när jag varit i kolsva sen torsdags. det är nog de minsta stället jag satt mina fötter på, men roligt har jag haft och det är huvudsaken...
nej, nu ska jag krypa ner i sebbes soffa med hans otroligt sköna filt (kommer sno den någon gång, vid ett bra tillfälle) och vila ett tag... freddie ligger i sängen, dennis spelar xbox och sebbe sitter vid den andra datorn - skapligt slitna alla av oss.
/ Denise Hinkelman

ordet vill kan försvinna just nu

publicerat i
förstår inte, vet inte om jag någonsin kommer förstå. det snurrar så otroligt hårt och fort i mitt huvud, det är allt ifrån stora till små saker. vad är det egentligen jag får och inte får göra? ska jag bli fastlåst? ska jag bli någons lyckopiller? jag önskar att jag hade svar på många utav de frågor mitt huvud ställer just nu. har inte ett enda svar, inte ens en susning om hur eller vad jag ska ta mig till och det är så ovanligt. jag brukar alltid veta om hur jag ska gå till väga, jag har oftast idéer om hur jag borde göra, säga, agera och bete mig men just nu så känns allt som ett stort frågetecken.
om jag ska vara ärlig så gör det sjukt ont att inte ha några svar.
i hemlighet. ja, så får allt bli. det måste bli så. i hemlighet. men hur kul är det egentligen när det enda hjärtat skriker efter är att få göra det öppet, framför alla, precis alla! vet inte om det någonsin kommer fungera på rätt sätt.
vad får jag göra och vad är förbjudet just nu? kommer jag någonsin kunna hitta ett svar på den frågan?
det är inte ofta jag är helt ovetande. inte ofta jag funderar och letar efter svar på mina egna frågor men just nu gör jag det och hela situationen är ganska skruvad. ja. ja, det är skruvat, det är skruvat som världens största skruv i hela världen. eller kanske lika skruvad som alla skruvar, om man lägger ihop alla som någonsin har gjorts.
hemlighet var det. det kommer väl inte att gå? eller kommer det?
kanske inte borde analysera så mycket som jag gör just nu. jag vet att andra blir påverkade av mitt tankesätt just nu. sitter som en....ja, jag vet inte vad. känner mig på något konstigt vis som en uggla. en ovetande uggla som söker efter svar, svar som förmodligen inte kommer komma fram hur jag än vrider och vänder på den här situationen!
alltså oh... jag vill, jag vill så gärna. jag vill mer än något annat just nu. vill vill vill vill.
hur ofta brukar saker jag vill inte kunna inträffa? - nästan aldrig.
jag vet dock med mig helt säkert just nu att jag aldrig kommer få som jag vill. det där ordet vill borde försvinna helt och hållet. ja, försvinn - vill försvinn försvinn...
jag vill mer än vad jag får.
jag vet innerst inne vad jag egentligen vill göra. jag vet vad jag borde göra men ändå sitter jag kvar som om inget hade hänt. det är inte bara mig det här drabbar och det är värst.
jag vet även att hur mycket jag än skulle vilja, och ifall min vilja skulle gå igenom, så skulle det sluta i katastrof i alla fall - det vill jag inte. jag vill inte ha mer kaos i mitt liv. jag skulle nog bara må bra för några veckor och sedan hade allt varit back to square one.
vet inte om det är mitt hjärta eller mitt huvud som styr just nu, vet heller inte vilken röst jag ska lyssna på för tillfället. hjärtat eller hjärnan? magkänslan kanske? vad är bäst för mig och resten av mina anhöriga? ...många frågor och alldeles för några svar. usch, jag gillar inte det här!
äh, nog för mig idag. nu ska jag gå tillbaka till dennis, sebbe (som för övrigt älskar jesus och hans vänner precis lika mycket som jag) och freddie. haft det grymt bra sen i torsdags med dom + tommie som tyvärr inte är här just nu. ni är fyra underbara människor!
/ Denise Hinkelman