ordet vill kan försvinna just nu

förstår inte, vet inte om jag någonsin kommer förstå. det snurrar så otroligt hårt och fort i mitt huvud, det är allt ifrån stora till små saker. vad är det egentligen jag får och inte får göra? ska jag bli fastlåst? ska jag bli någons lyckopiller? jag önskar att jag hade svar på många utav de frågor mitt huvud ställer just nu. har inte ett enda svar, inte ens en susning om hur eller vad jag ska ta mig till och det är så ovanligt. jag brukar alltid veta om hur jag ska gå till väga, jag har oftast idéer om hur jag borde göra, säga, agera och bete mig men just nu så känns allt som ett stort frågetecken.
om jag ska vara ärlig så gör det sjukt ont att inte ha några svar.
i hemlighet. ja, så får allt bli. det måste bli så. i hemlighet. men hur kul är det egentligen när det enda hjärtat skriker efter är att få göra det öppet, framför alla, precis alla! vet inte om det någonsin kommer fungera på rätt sätt.
vad får jag göra och vad är förbjudet just nu? kommer jag någonsin kunna hitta ett svar på den frågan?
det är inte ofta jag är helt ovetande. inte ofta jag funderar och letar efter svar på mina egna frågor men just nu gör jag det och hela situationen är ganska skruvad. ja. ja, det är skruvat, det är skruvat som världens största skruv i hela världen. eller kanske lika skruvad som alla skruvar, om man lägger ihop alla som någonsin har gjorts.
hemlighet var det. det kommer väl inte att gå? eller kommer det?
kanske inte borde analysera så mycket som jag gör just nu. jag vet att andra blir påverkade av mitt tankesätt just nu. sitter som en....ja, jag vet inte vad. känner mig på något konstigt vis som en uggla. en ovetande uggla som söker efter svar, svar som förmodligen inte kommer komma fram hur jag än vrider och vänder på den här situationen!
alltså oh... jag vill, jag vill så gärna. jag vill mer än något annat just nu. vill vill vill vill.
hur ofta brukar saker jag vill inte kunna inträffa? - nästan aldrig.
jag vet dock med mig helt säkert just nu att jag aldrig kommer få som jag vill. det där ordet vill borde försvinna helt och hållet. ja, försvinn - vill försvinn försvinn...
jag vill mer än vad jag får.
jag vet innerst inne vad jag egentligen vill göra. jag vet vad jag borde göra men ändå sitter jag kvar som om inget hade hänt. det är inte bara mig det här drabbar och det är värst.
jag vet även att hur mycket jag än skulle vilja, och ifall min vilja skulle gå igenom, så skulle det sluta i katastrof i alla fall - det vill jag inte. jag vill inte ha mer kaos i mitt liv. jag skulle nog bara må bra för några veckor och sedan hade allt varit back to square one.
vet inte om det är mitt hjärta eller mitt huvud som styr just nu, vet heller inte vilken röst jag ska lyssna på för tillfället. hjärtat eller hjärnan? magkänslan kanske? vad är bäst för mig och resten av mina anhöriga? ...många frågor och alldeles för några svar. usch, jag gillar inte det här!
äh, nog för mig idag. nu ska jag gå tillbaka till dennis, sebbe (som för övrigt älskar jesus och hans vänner precis lika mycket som jag) och freddie. haft det grymt bra sen i torsdags med dom + tommie som tyvärr inte är här just nu. ni är fyra underbara människor!
/ Denise Hinkelman


Kommentarer
Postat av: Karrow

min mamma har alltid sagt man kan allt man vill ,

och det är faktiskt sant , för vill man verkligen något så kämpar man ju såklart för det , och då brukar det gå = )

hoppas de löser sig gumman =)

inte för att jag vet vad du menar , men eftersom att du vill det så är det säkert as bra : )

kraam

2011-02-27 @ 02:40:30
Postat av: denice hinkelman

tack raring för dina ord... men jag vet inte om det jag vill är något som jag får göra, det är lite... "förbjudet" så jag borde låta bli.

vill verkligen men måste nog tänka mig fram lite...



men du har rätt, vill man så kan man :-)

kram till dig gumman min. saknar dig.

2011-02-27 @ 12:53:12
URL: http://denisehinkelman.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: