Att vara omsorgspersonal - fantastiskt

publicerat i
Hemma nu efter mitt andra pass för dagen, de två närmsta dagarna blir något liknande - jag börjar åtta på kvällen, har sovande natt, går till nio på morgonen och därefter jobbar jag 13-21.30 igen. FULLT UPP, när har jag egentligen tid att göra det här man ska göra? Som att slappa, ligga i soffan med en kopp te och käka något gott? Eller vad sägs som att orka titta klart på en film som visas på kvällen, istället för att avbryta mitt i för att gå och lägga sig klockan tio!?

MEN trots allt det här, trots fulla dagar med jobb, jobb, jobb och åter lite jobb väljer jag själv att tacka ja till så många pass, jag väljer att jobba och jag VILL jobba. Jag älskar mina ställen som jag jobbar på, jag är glad att jag har det jobb jag har och jag trivs och är såååå nöjd med att vara en omsorgspersonal! Skulle aldrig vilja dra ner på mina timmar, inte en enda. 



Nu då? Ja, nu är det dags för efterlyst, min morgonrock, ett stycke sambo och en hel skål med polly. Namnamnam! 
Eftersom jag börjar så sent som jag gör så tänker jag vara uppe ikväll, kanske, vi får se....i alla fall någon timme till, haha! 



Och vet ni vad jag gör nu!? 
SAKNAR SOMMAREN.
Jag vill ha sol, bad, solbrillor, shorts, linne och ruffsigt hår...

...

publicerat i Livet som fru;
Det är bara så fel, just nu. Hur i helvete kan två personer börja bråka om ett eluttag, vart morgonrockarna ska vara eller andra idiotiska, nonexisting-things? Bläääää...
Och bara för att det går åt helvete för en, ska väl inte båda råka ut för det? Någon gång ibland, fine, men att vakna varje morgon på samma jävla sätt, med samma tröttnad på att jag ska iväg och hon är rastlös... VAD SKA JAG GÖRA ÅT SAKEN!? Jag kan då fan inte trolla......................


"det blir vad man gör det till, tänk positivt, om du inte tänker så kommer det bli bra" är dom meningarna jag hört V A R E N D A gång jag varit trött, sur eller arg på någonting. Vad konstigt det är va, hur man kan ge andra råd som man själv inte lyder? 

Nu rymmer jag på jobb, enda till ikväll. Tack och hej.

Det gör fortfarande ont

publicerat i




Det gör fortfarande fruktansvärt ont utan henne. Konstigt? Nej, kanske inte, men jag hade ändå hoppats på en viss förbättring, att saknaden skulle gå över och att det onda skulle minska men det verkar bara bli mer.

Jag har tur just nu, jag drömmer mycket om henne, min fina Sandra.
Jag saknar dig, såååå mycket.


1983 05 16 - 2010 08 04