Januari

publicerat i Kaylie 0-3 månader, Livet som fru, Livet som mamma;
 
27 timmar och 11 minuter in på det nya året möttes vi av det vackraste vi sett, vår älskade dotter. Det är det januari har bestått utav.
Jag inbillar mig själv att vi är kvar i början av januari då denna månad gått otroligt fort. Jag kan knappt förstå vart alla dagar tagit vägen. Dagarna flyger iväg, det finns alltid något att fylla dagarna och även om vår lilla K inte är speciellt aktiv och vaken än fyller hon ändock våra dagar med så himla mycket glädje.
 
Jag kan inte fylla bilderna med något annat än Kaylie och livet runt om henne, hon har varit och kommer fortsätta vara vårat stora fokus. Nu ser jag fram emot resterande månader ihop med min fina familj detta år. Ja, och alla andra månader och år med förresten.
 
Om två dagar är hon en hel månad. Om elva månader är hon ett år och snart går vi alla tre runt här hemma och har mens samtidigt. Nja, så fort går nog inte tiden men jag börjar förstå vad alla pratar om när dem säger att allting går så himla fort.
 
Denna månad har varit fylld med läkarbesök, psykologbesök, promenader, tvätt, städ, BVCbesök och timtals tittande på vår dotter. Ni ser- dagarna har inte haft så mycket fart i sig och ändå har denna månad gått fruktansvärt fort.
 
Decembermånad gick sjukt sakta. Det är lite sjukt hur sakta tiden går när man längtar efter något och hur otroligt fort tiden går när man väl har det man längtat efter hos sig. Oavsett hur mycket jag längtar efter hennes första, riktiga leende, eller till hon är mer aktiv, så vill jag ändå stanna tiden så jag hinner ta in allt och förstå att vi är mammor.

En lördag utan måsten?

publicerat i Kaylie 0-3 månader, Livet som fru, Livet som mamma;
En lördag helt utan måsten, bara ta det lugnt och vila upp sig så mycket det går.
Ja, så var det sagt i alla fall. Hur det blev? Lillan har varit så snäll så hon har sovit medan vi har diskat, vikt tvätt, dammat av, rensat garderober, bäddat rent sängen, grovstädat badrummet, dammsugit och torkat golven. Nu blir det en kopp kaffe i väntan på att Kaylie ska vakna för mat sen sticker vi alla ut på en promenad. Passar på INNAN snöovädret kommer igång igen.
 
 
Och vi båda vill tacka för alla fina och stöttande ord kring förlossningen. Vi är tagna båda två av det som hände för en månad sen, Therese har som sagt mått jättedåligt(mår fortfarande dåligt) och jag har börjat förstå vad det var som faktiskt hände. Fram tills nu har jag tyckt att allt varit bra, fram tills nu har jag inte kunnat komma ihåg min förlossning men nu klarnar allt. Om en vecka ska vi träffa Klara-barnmorskor och gå igenom allt, få börja redan nu att planera in ett planerat kejsarsnitt ifall ett till barn blir aktuellt. Vår förlossning klassas som traumatisk och vi kommer få chans att bestämma om vi vill ha ett kejsarsnitt vid nästa barn(tack och lov!!). Jag hoppas jag kan bearbeta detta så jag vågar mig på att föda vaginalt nästa gång.