Att uppfostra barn

publicerat i Livet som fru, Livet som mamma, Vardag;

När jag var yngre och väldigt ovetandes hade jag en tanke om hur barn skulle uppfostras.

Jag kunde titta snett på barn som låg på golvet i affären och skrek för att dom inte fick godis eller barnen som slog sina föräldrar och mamman eller pappan inte gjorde speciellt mycket för att åtgärda problemet.

I snart 5 år har jag jobbat med barn, på både förskola och lågstadieskola. Jag har själv fått barn och vet hur olika det är från barn till barn.
Allt är individuellt och alla uppfostrar sina barn så bra dom kan.

Alla föräldrar gör sitt bästa och jag tvekar inte en enda gång på att de inte uppfostrar sina barn. Däremot finns det olika sätt att uppfostra sina barn och alla har olika förutsättningar.

Jag uppfostrar Kaylie på ett sätt. Eller vi, jag och Therese, vi är ett grymt team och gör likadant.

Kaylie ska säga tack om hon får någonting, det är bland det viktigaste vi vet.
Kaylie ska säga förlåt. Gör hon något hon inte borde eller gör illa någon ska hon säga förlåt, så enkelt är det.

Vi har varit väldigt hårda mot Kaylie från början, det har varit vårt sätt att uppfostra henne. Hon får inte alltid som hon vill, ett nej är ett nej- även om hon säger nej.

Vi skulle aldrig tvinga Kaylie till något(om det inte är något hon verkligen måste göra) hon inte vill, vill hon inte pussas är det så. Säger hon nej när vi kittlar henne är det ett nej och då slutar vi.



Visst har Kaylie skrikit i affären, hon har kastat sig på golvet och protesterat. Det är ju en del av hennes utveckling och så kommer alla barn göra någon gång.

Något jag däremot inte klarar av när det gäller uppfostran är de föräldrar som inte visar att något är fel. Föräldrar som bara låter barnet slå, skrika och göra fel.
Enligt mig ska man alltid tillrättavisa barnen! För mig finns det liksom inget kryphål där.
Tycker även att det är sjukt viktigt med tacksamhet från barn. Får ett barn EN kaka ska barnet vara nöjd och inte skrika om mer. Är medveten om att alla barn skriker efter mer men det viktigaste är föräldrarnas uppgift att visa vad som är rätt och fel. 

ALLA barn är olika, alla barn behöver bemötas individuellt och man ska ALDRIG döma ett barn eller en förälder efter vad man ser för det finns alltid en bakomliggande orsak till beteendet.



Kom gärna med vad nu tycker är viktigt gällande uppfostran och gilla inlägget om ni håller med! 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Håller med. Tacksamhet är de viktigaste som finns

Svar: 😊😊
Denise Hinkelman

2:a kommentar, skriven , av Karin :

Så är det här också!! Dina inlägg är så bra

Svar: Tack!
Denise Hinkelman

3:e kommentar, skriven , av Anonym:

Såååååå bra 😁😁😁

Svar: Tack! 😊
Denise Hinkelman

4:e kommentar, skriven , av Yohanna af Skovde:

Just det här med tacksamhet, säga tack och vara glad för det man har tycker jag är superviktigt. Men jag tycker också att det är svårt, just känslan av att vara tacksam - var kommer den ifrån? Det är inte lika konkret som att man inte får slåss, att man ska lära sig att vara tacksam. För det kan också vara olika, såklart. Men vi jobbar vidare med det. Tack för ett bra inlägg!

Svar: Ja det är en knepig fråga det där och hur man ska tänka. Jag tänker att hon åtminstone ska säga tack när hon får något, oavsett om det är leksaken hon pekar på eller mat 😊
Denise Hinkelman

5:e kommentar, skriven , av Emelie D:

Jag ser barn som små men mycket kompetenta människot. För mig är det viktigaste att möta mitt barn i känslan och inte använda den makt jag har som vuxen att nonchalera det han känner. Jag vilk hjälpa honom att förstå och hantera de känslor han har och talar aldrig om hur han ska känna eller att han överreagerar. Hans känslor ska respekteras lika mycket som en vuxens känslor men han behöver mer vägledning eftersom han är ett barn. Det viktigaste för mig är att han lär sig att han kan påverka sin tillvaro och att han alltid får säga nej när det gäller hans kropp. Han måste också alltid lyssna när andra säger nej gällande deras kroppar. I övrigt väljer jag mina strider.

Svar: Helt rätt! Klokt tänkt 😊
Denise Hinkelman

6:e kommentar, skriven , av Anonym:

Jag bara älskar ert sätt att se på barn. Ni är fantastiska!

Svar: Åh tack 😊
Denise Hinkelman

7:e kommentar, skriven , av Linda :

Tack och förlåt är de viktigaste tycker jag. Håller med 😊

Svar: Ja det är viktigt 😊
Denise Hinkelman

8:e kommentar, skriven , av Annica:

Jag tror att om barn lär sig att "Förlåt måste man säga, punkt slut" så händer det att de säger förlåt bara för att slippa ifrån situationen. Att de inte menar de - för att de MÅSTE säga förlåt. Här hemma kör vi istället med att vi pratar om saken. Och vill de säga förlåt så gör de det. Vill de inte så är det okej. Likadant med att förlåta. Vill de inte göra det. Så är det okej. För jag tycker inte om att de ska ljuga om saker. För säger de saker utan att nu mena det - som förlåt, då ljuger de. Och om vi lär dem att inte ljuga... Då gäller det på alla plan.

Men absolut, barn behöver vägledning men inte straff. Barn behöver kärlek och närhet - inte time out, hårda konsekvenser, mutor, osv. :)

Svar: Alla gör vi olika och alla gör det bästa för sina barn 😊
Denise Hinkelman

9:e kommentar, skriven , av Carro:

Du skriver..något jag däremot inte klarar av när det gäller uppfostran är de föräldrar som inte visar att något är fel. Föräldrar som bara låter barnet slå, skrika och göra fel...
Vad tycker ni man ska göra då?
Läste en kommentar om att barn behöver inte timeout.. jag personligen tycker barn ska få sin timeout oxå då man ibland inte kan nå dom på något annat sätt. Absolut vill jag testa först med att lugna mitt barn med ord och närhet osv men om inte det funkar.. vad gör man då? Nu har jag tur att jag har fått en "snäll" dotter som har lärt sig att "säga" tack på sitt sätt (då hon inte kan prata bra ännu). Hon är 1år och inte gjort något spektakel ute ännu men jag bara väntar på den dagen.. funderar oftast på hur jag kommer agera.. jag kanske säger något nu men gör något helt annorlunda då.

Kommentera inlägget här :