En sån där misslyckad prettomorsa

publicerat i Kaylie 18-24 månader;
Jag får inte riktigt till rubriken för att ni ska förstå vad detta handlar om.
Det här inlägget handlar självklart(inte så självklart efter rubriken) hur det var innan man blev mamma mot när man väl blev mamma.
 
Innan jag blev mamma hade jag många föreställningar om hur det skulle vara. Oj, det skulle vara så mysigt nästintill hela tiden och även om det var jobbigt skulle jag göra allt det jobbiga med ett leende på läpparna.
 
När jag väl blev mamma var det inte riktigt så som jag trodde.
Nu handlar det inte om förlossningsdepressionen utan hur jag tänkte att allt skulle vara, med uppfostran och sådana saker.
 
 
 
Innan jag blev mamma skulle jag kunna dammsuga när barnet sov. Jag skulle kunna väsnas, ha mycket besök, barnet skulle liksom bli van med allt ljud.
Hur ser det ut nu då? Jag skulle aldrig dammsuga när Kaylie sover, dels för att jag själv inte hade velat det och dels för att hon hade vaknat.
Jag smyger på tå ut från hennes rum, jag vet exakt vilka ställen på golvet som knarrar, dom försöker jag undvika.
Sover hon inne hos oss väsnas våra täcken alldeles för mycket, det låter om vi vänder på oss. Tänk om hon vaknar?
 
Det skulle inte vara några problem att byta bajsblöjor eller torka spya, herregud det är ju bara att göra det.
Nu går konversationen mellan mig och Therese som hos de flesta föräldrar. Vill du byta nu? Jag har bytt två blöjor redan idag.
 
Att natta henne bredvid en i sängen, eller sova ihop med henne, skulle vara så mysigt. Åh man skulle snosa på det där underbara håret och klappa hennes kind.
Nu sparkar hon en i ansiktet, lägger sig med rumpan i ansiktet och pruttar på en. Hon slänger med armarna och snarkar högt så att jag inte kan sova.
 
Smutsiga kläder eller kladdig runt mun skulle mitt barn aldrig vara.
Det är hon inte heller när vi går ut, men hemma kan hon gå med en och samma tröja i två dagar med lite matrester på, det gör mig inte till en dålig mamma, bara en lat mamma, haha.
 
Jag skulle alltid hålla fast vid mitt ord, innan jag blev mamma.
I dagens läge väljer jag mina strider även om jag är väldigt duktig på att hålla mig till att ett nej är ett nej. Men ber hon om saft en morgon och det är en riktigt dålig dag eller jag är sjuk byter jag ut skrikfesten mot liiiite saft. Ni känner säkert igen er? Haha. Livet med småbarn alltså.
 
Det är mycket som blivit annorlunda sen jag fick barn. Det jag tänkt på innan, hur det skulle vara, blev inte riktigt som jag tänkt mig men det gör ingenting för jag älskar att vara mamma oavsett hur många bajsblöjor jag behöver byta. Hon lyser upp min närvaro och oavsett hur trött jag är, hur mycket mina ögon än svider på kvällarna kan jag sitta vid hennes sängkant i flera minuter och bara titta på när hon sover.
Det spelar ingen roll hur morgontrött jag är, jag är verkligen sjukligt morgontrött, men när hon ropar "mamma" inifrån hennes rum och jag ser en glad Kaylie som vinkar åt mig när jag kommer in försvinner all trötthet och jag fylls av glädje.
 
Hon är det bästa som hänt mig, utan tvekan. Kärleken till ens barn är underbar.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Karin :

Vilken underbar text som beskriver exakt hur det är

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Hahahah känner igen det där!

3:e kommentar, skriven , av Anonym:

Hahahah känner igen det där!

4:e kommentar, skriven , av Anonym:

Spot on! 😂😂😂

Kommentera inlägget här :