Livskvalité

publicerat i Kaylie 18-24 månader, Livet som fru, Livet som mamma, Vardag;

Heeej!

Hoppas er dag varit lika bra som min. Hade min tidiga onsdag idag(som jag har varannan onsdag) och hann med att träffa både Kaylies gudmor och Josse.
Hämtade hem en tokigt glad unge från förskolan efter jobbet, vi tog en otroligt mysig promenad till Linda. På vägen dit fick Kaylie en pinne hon viftade med, hon härmar allt just nu, varenda ord vi säger, och hon snappade upp "hokus pokus filijokus" och sa det på hennes egna lilla vis. Pokus, okus, flijooo! Hur sött som helst.

Vi umgicks med Linda och Izabella en stund innan Therese kom hem från jobbet och joinade oss, vi köpte kinamat och åt tillsammans innan Kaylie behövde hem för att sova.
Nu på kvällen kom Josse över på en kopp kaffe med lilla Luna. Den lilla tjejen alltså har verkligen stulit mitt hjärta! Izabella med för den delen.
Vi pratade en lång stund innan hon gick hem. Nu myser jag och Therese med tända ljus framför tvn och njuter av att Kaylie sover. Får man säga så utan att någon dömer en? Haha. Hon har varit svårsövd de senaste dagarna och varit uppe med oss till vi gått och lagt oss, påfrestande men det tar man ju sig igenom. Oavsett så är vi nöjda ikväll, det är ju framförallt för hennes skull vi vill att hon ska sova - hon behöver verkligen det så hon orkar en heldag på förskolan.

Hoppas ni har en fin kväll!

Personerna bakom stora bloggar

publicerat i Vardag;
God morgon! Jag har varit vaken sen 04 och ska alldeles strax klä på mig och gå till jobbet. När det är så tyst och lugnt på morgonen hinner jag fundera så himla mycket och kom över tanken på personerna som sitter bakom de stora bloggarna. Jag har ibland väldigt svårt att förstå om vi verkligen är vuxna människor bakom skärmarna.
 
Oavsett vad dessa personer verkar skriva i sina inlägg finns det alltid en eller flera som känner sig tvingade att kommentera något negativt. Tittar jag igenom kommentarsfälten på instagram är det kärleksfulla ord och meningar av välmening - om det inte är ett uppstartat fake-konto som endast finns för att trycka ner andra.
Tittar jag igenom kommentarerna till inlägg på stora bloggar är det så mycket negativitet, personliga påhopp och rentav fruktansvärt elaka kommentarer.
Varför? Tror ni på något sätt att det är okej, bara för att dem offentligt delar med sig?
 
Jag har så svårt att ta argumentet "väljer man att vara en offentlig person får man ju räkna med det ena och det andra!". Nej, hur kommer det sig?
Jag minns bara när jag hade kommit ur den absolut tuffaste perioden från min förlossningsdepression och öppet delade med mig av diverse känslor så fanns det alltid några som påpekade vilken hemsk mamma jag var.
Vänta..va? För dem var det helt obegripligt hur jag kunde känna som jag gjorde(vilket är förståeligt, ingen som inte har haft en förlossningsdepression kommer någonsin att förstå!) men det ger dem inte rätten att kalla mig en hemsk mamma.
 
Konstruktiv kritik är helt okej, kritik på ett vänligt sätt kan också kännas okej men rentav elaka kommentarer är inte okej någonstans. Är ni vuxna människor? Ni beter er som mobbande skolbarn. Väx upp!
 
Det är så många som inte förstår att det faktiskt är personer, med ett liv - känslor - familj och allt där emellan som driver dessa bloggar. Efter några år lär man sig att skaka av sig många av dem negativa kommentarerna men jag kan förstå ifall vissa sätter sig i huvudet.
Jag blir galen.
 
Vi lever i en värld där nätmobbning bara inte ska förekomma, vi försöker få våra barn att lära sig rätt och fel. Jag lär i alla fall min snart tvååriga dotter att det inte är okej att varken slåss, bete sig illa mot någon annan, vara respektlös eller säga några elaka saker om någon annan. Mina vänner lär sina barn detsamma, jag vet att det är noll tolerans på de flesta skolor runtom i landet där vi lär barnen samma som jag skrev ovan. Vad ger det då er rätten att göra exakt det motsatta!?
 
Skäms på er, riktigt ordentligt. Lär er att glädjas över andras lycka och framgång, lär er att sprida positivitet där ni är och till andra personer - även bakom en skärm som anonym.
 
 

Livet blir inte som du tänkt

publicerat i Vardag;
Godkväll godingar!
Hur har ni det i julstöket? Vi har haft väldigt mycket på gång samtidigt och nu har det blivit lite lugnare, vi andas ut och njuter av tillvaron. Therese började ju hennes nya jobb för ett par veckor sedan, vi försöker komma in i rutinerna med två heltidsarbetande mammor som jobbar måndag-fredag.
Så är det ju för de flesta, såklart, men för oss är det helt nytt eftersom Therese jobbat kvällar, nätter och helger också. Alltså, tänk om jag kunde beskriva den fina helgen vi precis haft. Eller helgen innan. Det här med att vakna upp tillsammans och äta en mysig frukost tillsammans i lugn och ro har vi längtat efter.
I och med att Therese börjar 06 på morgonen varje dag lämnar jag vårt lilla hjärta på förskolan varje morgon. Eftersom jag går med henne betyder det att jag behöver gå 45 minuter innan jag själv börjar, det blir tidiga morgnar för oss alla tre men vi mår så bra av det här. Kaylie får kontinuitet på förskolan och hänger med bra i våra rutiner nu.
 
Inte nog med det bestämde vi oss lite snabbt i helgen att vi skulle fixa det där gästrummet som stått i tio månader som förråd med all skit vi aldrig använder. Det är egentligen en stor klädkammare på 7kvm men vi bestämde oss tidigt att vi skulle ställa in en säng där inne ifall vi får besök. Idag blev vi klara! Vi har tagit ner alla kartonger och allt "skit" i källaren, målade en vägg, köpte säng och sängbord som vi också målade och vi känner oss nästan klara. Små detaljer kvar men vi är på god väg - såååå skönt!
 
Vi längtar till julen, jag ska få spendera hela julen och dagarna från jul fram till efter nyår hemma med Kaylie. Hur mysigt som helst! Lång ledighet ser jag verkligen fram emot.
 
Livet blir inte som du tänkt. I alla fall inte hösten - denna höst har verkligen stått för förändring - till det bättre. Tänk vad bra allting kan bli. Njuter så mycket av livet på alla olika plan.