Förskolan är inte till för din egentid

publicerat i Kaylie 18-24 m�nader, Livet som mamma, Vardag;

I mitt förra inlägg jag skrev kring om att barn inte ska behöva gå till förskolan kommer vi nu till ännu en punkt- varför lämnas barnen på förskolan när barnet inte behöver det egentligen? 


Egentid. Den där tiden sluten i en liten guldask.
När jag skaffade barn var jag fullt medveten om att jag inte skulle vara ensam på minst 18 år. Jag skulle ha någon springandes bakom mig dygnet runt i 18 år.
Jag blev ju allt ifrån den där mamman som alltid ville vara med mitt barn i början i och med min förlossningsdepression MEN det hade ju inte med mitt synsätt för just barn att göra. Allt handlade om att jag var sjuk och nu efter att jag blivit frisk känner jag igen mig och mina tankar igen.

Jag känner så många människor som tar den chans dom kan att slippa vara med sina egna barn. Föräldrar som ser förskolan som deras tillfälle för egentid.

Det finns alldeles för många föräldrar som ljuger för att kunna lämna sina barn på förskolan även när de egentligen inte behöver vara där.
Jag hade en gång en pappa som lämnat sitt barn 7 timmar på förskolan en solig, härlig och fantastisk dag. Pappan kom i lugn takt fram till oss pedagoger och berättade att han hade legat i en solstol hela dagen framför poolen. 

Mitt svar då var varför han hade inte haft barnet hemma för de regler vi hade var att är föräldern ledig ska även barnet vara det.
"Nej jag passade på att ha lite egentid och dessutom behöver mitt barn er. Han får leka och blir stimulerad här.

Vänta....VA?

Nej. Barnen kanske har fler kompisar på förskolan men så mycket mer roligt blir det inte så länge du som förälder lägger manken till.
Prata med barnen, lek med barnen, aktivera barnen själva! 
Vad har en förskola som vi föräldrar inte har? Det finns pyssel, målarfärger, en utegård, leksaker, lim, glitter, påhittiga pedagoger som kan förvandla en flirtkula till ett månsystem.
DET KAN NI OCKSÅ GÖRA! Gå till panduro och köp en låda med pyssel för 100 kronor! Problem solved. Gå ut i skogen och leta myror. Hoppa i vattenpölar....mer än så behövs inte för barn har inga förväntningar eller krav!

Det bästa med allt detta är också att ditt barn blir sedd. Ska sanningen fram är personalbristen stor, vikarierna många. Personalen vänder ut och in på sig själva för att hinna med- det är nästan allt de gör- hinner med. Din tid som förälder hinner med att se vilka behov ditt barn behöver, det gör inte alltid pedagogernas tid. 

Hör tjatet om egentid överallt. Det är såklart viktigt men det ska aldrig behöva gå ut över ditt barn. Jag räknar inte på att få egentid på de närmsta tio åren, det är faktum. Möjligtvis en helg så Kaylie får vara med sina mor- och farföräldrar. En helg då och då.
Kramarna kommer inte komma lika tätt, snart kommer mitt barn inte vilja vara med mig. 

Egentid är inget du kan plocka ut ur förskolan.

Håller ni med? Tryck på hjärtat här under om du inte lämnar en kommentar ♥️

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Men vad bra skrivet! Kram från en annan pedagog

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Spot on!!!!!

3:e kommentar, skriven , av Anna:

Bra skrivit. Själv så jobbar både jagoch mannen men vi gobbar omlott så våra fyra minsta kan få vara hemma med sina föräldrar. De är två år.

4:e kommentar, skriven , av Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet :

Jag är ensamstående och lämnar alltid dottern på förskolan när jag jobbar! De dagar de är klämdag eller om jag är sjuk, så får hon vara hemma med mig, aldrig att jag lämnar henne på fsk för att få egentid.

5:e kommentar, skriven , av Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet :

Jag är ensamstående och lämnar alltid dottern på förskolan när jag jobbar! De dagar de är klämdag eller om jag är sjuk, så får hon vara hemma med mig, aldrig att jag lämnar henne på fsk för att få egentid.

6:e kommentar, skriven , av Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet :

Jag är ensamstående och lämnar alltid dottern på förskolan när jag jobbar! De dagar de är klämdag eller om jag är sjuk, så får hon vara hemma med mig, aldrig att jag lämnar henne på fsk för att få egentid.

7:e kommentar, skriven , av Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet :

Jag är ensamstående och lämnar alltid dottern på förskolan när jag jobbar! De dagar de är klämdag eller om jag är sjuk, så får hon vara hemma med mig, aldrig att jag lämnar henne på fsk för att få egentid.

8:e kommentar, skriven , av Anonym:

bra skrivet. önskar om alla föräldrar kunde inse hur fort tiden går med småbarnen. inget i hela världen kan ersätta den tiden man har med sina barn. älskar helt enkelt mitt småbarnsliv just nu även att man kan ha stressigt då och då men man behöver lära sig att släppa allt och prioritera sitt barn än att bara kräva egentid från förskolan

9:e kommentar, skriven , av Sofia Werlin: mammalivet och hälsolivet :

Jag är ensamstående och lämnar alltid dottern på förskolan när jag jobbar! De dagar de är klämdag eller om jag är sjuk, så får hon vara hemma med mig, aldrig att jag lämnar henne på fsk för att få egentid.

10:e kommentar, skriven , av Anonym:

Det kan aldrig vara okej att sätta sina egna behov framför barnet utifrån en samhällsyn. Vi får inte vända på begreppet om vad som är bäst för barnet. Det handlar om ansvar och närhet inför livet. Förskolan är ett bra komplement för barnet när föräldrar arbetar.

11:e kommentar, skriven , av Dennis | Lattefarsor.se:

Jag kan förstå föräldrar som tummar på reglerna just för att få vardagspusslet att gå ihop. Det finns även tillfällen där barnen mår bättre av att vara på förskolan. Jag tänker på barn till föräldrar med missbruksproblematik. Men exemplet som du skriver om här är förkastligt. Rent och sagt oansvarigt av föräldern.

Btw. I Norge ses förskolan/barnehagen som en tjänst som föräldrarna köper och jag antar att barnens närvaro på förskolan inte är lika omtvistad då.

12:e kommentar, skriven , av Linda W:

Undrar hur folk tänker. Jag har fem barn mellan 17 och 2. Jag har pusslat genom åren med kvällsjobb osv för att kunna slippa lämna så lite som möjligt på förskolan. I augusti fyller min yngsta tre och då ska hon börja förskolan. Men aldrig i livet fyrtio timmar i veckan och inte för egentidens skull utan för att jag för ekonomins skull måste börja jobba lite mer.Egentid det har jag nån halvtimme ibland när jag cyklar till Ica eller tar en kvällspromenad. Barnen är det bästa vi har.

13:e kommentar, skriven , av Tess:

Bra skrivet! Att utnyttja förskolan på det viset tycker jag är att sno från barnen som måste vara där den dagen. Gruppen blir större, pedagogerna har fler barn att ta hänsyn till och hjälpa. Vi jobbade deltid och turades om så vårt barn gick inte förskola alls. Vi har fått kritik och folk har betett sig som att vårt barn varit isolerat, vilket INTE stämmer förstås. Han började förskoleklass ifjol och allt har fungerat toppen! Nu ser han redan fram emot 1:an, trots att han nyss gick på sommarlov...hehe... Nu menar jag inte att vårt val passar alla, men har man chansen till en ledig dag hemma MED sitt barn så tycker jag att man ska ta den. De är inte små så länge <3

14:e kommentar, skriven , av Netti Starby:

Men va? Finns det föräldrar som verkligen lämnar sina barn för att lata sig? Helt sjukt för barnen är det viktigaste i sitt liv. Jättebra inlägg!

15:e kommentar, skriven , av Ella:

Jag förstår vad du säger. Jag har inga egna barn så jag har såklart svårt att sätta mig in i hur det är/kommer att bli, men jag vet att när jag var liten så uppskattade jag förskolan och att få leka med kompisar och lära mig saker i grupp. Sitta i en ring och sjunga, få olika uppgifter vid städning, rita teckningar till mina kamrater, skaffa en bästis och leka viskleken. Det roligaste jag visste var att komma hem till mamma och pappa och stolt berätta att jag hade lärt mig namnet på olika djur eller de första bokstäverna i alfabetet. Visst kan man göra det hemma också, men jag tror att det var bra för mig att lära mig samspelet med andra barn i större grupper och att lära mig att ta instruktioner och lyssna på personer som jag inte känner så bra, lärare eller pedagoger. Att lära sig att respektera, vänta på sin tur, hjälpas åt och att inte vara rädd för att säga ifrån eller att be om hjälp även från personer som inte är familjemedlemmar tror jag är viktigt. Barn uppträder ju ofta lite annorlunda mot vuxna som inte är deras egna föräldrar och barn som inte är deras syskon, mest för att man som barn inte är van vid det tror jag. Jag är inte säker på att jag hade sett fram emot att börja "den riktiga" skolan så mycket som jag gjorde om jag inte hade fått vänja mig vid den lite högre ljudnivån, att vänta, lyssna, våga och att respektera andra barn och vuxna utanför familjen. Sedan ska man kanske inte skaffa barn om ens största prioritet är att lämna bort barnet så mycket som möjligt, men jag respekterar föräldrar som kanske har det kämpigt med krävande arbete, barn som är väldigt livliga eller kräver mer tid och t.ex. i perioder inte kan sova. Jag har själv syskon med särskilda behov och vet hur det kunde vara. Att mina föräldrar ibland slet livet ur sig för oss och var så trötta att de skakade när de gick upp och gjorde frukost på morgonen var inget ovanligt. Jag hade aldrig som barn klandrat dem för att de lämnade mig på förskolan på en klämdag och gick hem och la sig och sov för att vila ut och kanske orka hitta på något roligt med oss på kvällen istället. Jag hade nog snarare uppskattat att de ibland tog sig den tiden för att orka umgås med mig senare och vara den bästa förälder de kan vara. Så ser jag på det, och jag tror inte att det är antingen svart eller vitt i den här frågan. Tack för intressant läsning!

16:e kommentar, skriven , av Johanna:

Jag bor i Norge. Vi betalar ca 3500:- i månaden för barndagvård för ett barn 100%. Har ett barn som jag alltid hållit hemma i den mån det går, men här har jag fått en känga pga socialt samspel som de tycker, hämma henne, då hon är mycket hemma. Jag stimulerar henne bra men brist på andra barn i samma ålder är jag enig om att vi saknar, spec på liten ort och då jag har vänner som endera inte har barn/alt. bor långt borta. Så här känns det mer som att jag är udda som har henne på långt sommarlov, har henne 9.30-13.30 de dagar hon måste vara där (jag gör frilans så måste ibland ha henne där trots att jag jobbar hemma) och de dagar jag jobbar på mitt "vanliga" 9-17 jobb så är hon där 9-15.00 då mannen hämtar (de längsta dagarna hon haft). Men här lämnar man barn 1. tidigt, man får sätta dem som bebisar om man vill, många är bra under 1 år 2. har man barn hemma har ivf alla mina bekanta haft barnen typ 8.30-16 varje dag trots att de är mammalediga. Man får lämna på fsk fullt även om man är mammaledig (något jag TROR är begränsat i Sverige).

17:e kommentar, skriven , av Felicia:

Äntligen en vettig åsikt kring förskolan och vistelsetid! Till er som fortfarande pratar utifrån att barnet behöver stimulans och därav behöver lämna på förskolan långa dagar även då ni är lediga eller behöver gå och träna et.c. Ni inser väl att ni är de viktigaste personerna i era barns liv? Från att ett barn föds till att det är ungefär 3 år gammalt så knyter barnet an till de närmsta anhöriga i olika perioder. De här perioderna är oerhört viktiga för välmående och utveckling och får barnet inte sina behov tillgodosedda så leder det till framtida relationsproblem, instabilitet, osäkerhet, låg självkänsla et.c. Det finns en massa forskning som visar på detta och man kan redan på små barn se om de har en trygg anknytning eller inte. Ingen förskolepedagog eller lekstund på förskolan kan ersätta bandet mellan er och ert barn. Tänk på det nästa gång ni lämnar bort ert barn till en överfull barngrupp med 3 stressade pedagoger.. Och till er föräldralediga som nu i Stockholms län kan lämna syskonet på heltid, ta chansen och spendera tid med ert barn. Knyt banden mellan syskonen, det är det enda rättvisa ni kan göra mot era barn. Och sluta sätta egot före, bara för att ert barn inte kan uttrycka sig och säga vad det behöver. Det kanske verkar till och med blir arg på er när ni hämtar och kanske inte alls vill gå hem? Ja, det kan även vara ett sätt för barnet att uttrycka sin besvikelse och visa att " jag är trött, jag vill ha dig nära, se mig". Lyssna på barnets signalet och stå upp för ditt barn, ingen annan har skyldighet att göra det förutom du som förälder.

18:e kommentar, skriven , av Felicia:

Äntligen en vettig åsikt kring förskolan och vistelsetid! Till er som fortfarande pratar utifrån att barnet behöver stimulans och därav behöver lämna på förskolan långa dagar även då ni är lediga eller behöver gå och träna et.c. Ni inser väl att ni är de viktigaste personerna i era barns liv? Från att ett barn föds till att det är ungefär 3 år gammalt så knyter barnet an till de närmsta anhöriga i olika perioder. De här perioderna är oerhört viktiga för välmående och utveckling och får barnet inte sina behov tillgodosedda så leder det till framtida relationsproblem, instabilitet, osäkerhet, låg självkänsla et.c. Det finns en massa forskning som visar på detta och man kan redan på små barn se om de har en trygg anknytning eller inte. Ingen förskolepedagog eller lekstund på förskolan kan ersätta bandet mellan er och ert barn. Tänk på det nästa gång ni lämnar bort ert barn till en överfull barngrupp med 3 stressade pedagoger.. Och till er föräldralediga som nu i Stockholms län kan lämna syskonet på heltid, ta chansen och spendera tid med ert barn. Knyt banden mellan syskonen, det är det enda rättvisa ni kan göra mot era barn. Och sluta sätta egot före, bara för att ert barn inte kan uttrycka sig och säga vad det behöver. Det kanske verkar till och med blir arg på er när ni hämtar och kanske inte alls vill gå hem? Ja, det kan även vara ett sätt för barnet att uttrycka sin besvikelse och visa att " jag är trött, jag vill ha dig nära, se mig". Lyssna på barnets signaler och stå upp för ditt barn, ingen annan har skyldighet att göra det lika väl som du som förälder.

19:e kommentar, skriven , av Martina:

Jag tycker inte heller i grund och botten att det är ok att lämna barnen på förskola för att ligga vid poolen och gotta sig.
Men nu är det så att vi fick 3 barn på mindre än 2år. Min sambo jobbar skift, kvällar och varannan helg. Under hösten jobbade han 6 av 9 helger. Dessutom har vi inte så många som kan hjälpa oss. Tillslut mådde faktiskt barnen bättre av att vara på förskolan. Så var det faktiskt. Vara med sin familj i all ära, underhålla med pyssel hemma osv.. Men jag räckte inte till! Att ha en 3åring som kräver sin stumulans och sen ha två stycket 1 ½åringar som skulle vara i mammas famn från att de vaknade på morgonen tills att de gick och la sig.
Vi gjorde till slut några fulingar och lämnade på förskolan även om jag var ledig. Det slutade tyvärr ändå med att jag blev sjukskriven.
Jag har full förståelse för dom som lämnat för att få livet att gå ihop och bara få lite luft. Vissa situationer kräver faktiskt det. När man inte gör annat än att skriker på sina barn, gråter av otillräcklighet och dåligt samvete.. då har det gått för långt redan.
Snälla, döm inte folk för hårt. Vi vet inte hur människor faktiskt mår. Att barnen får vara på förskolan när förälder är ledig någon gång ibland tror jag inte skadar nån. Förhoppningsvis är barnet tryggt på förskolan så vad gör det att vara ifrån sin mamma och/eller pappa en stund. Samhället har förändrats och vi har inte längre samma nätverk av människor runt omkring som hjälps åt.
( http://www.familjeliv.se/start/1.6001246 )

20:e kommentar, skriven , av trollemoras.blogg.se:

jag har fem barn på 1+1+3+5+5 och de tre äldsta går på dagis max 15 tim i veckan för att jag, som mammaledig/jobbar hemifrån ska kunna ta hand om mina ett åriga tvillingar.. visst vi är oftast hemma då någon alltid är lite sjuk.. men jag känner ibland att jag som oftast ensam i månader måste få lite tid att få minsta att sova lunch.. skura golv.. dammsuga.. för NEJ.. Sån hjälp tar jag inte! att mina barn får några timmars luggn och ro på förskolan tänker inte jag ha dåligt sambete för. de får vänner och de lär sif saker som jag som knappt hinner duscha eller skita, inte hinner med att lära dem.. jah tycker folk ska vara försiktig med att döma.. alla har inte två föräldrar.. alla har inte bara ett syskon utan kanske åtta? allas situation ser annorlunda ut.. och vi ska visst använda förskolan som avlastning om vi verkligen behöver den! stå på er alla trötta mammor där ute! andra kommer få svälja det dom säger omnde hamnar i samma situation som er! puss

21:e kommentar, skriven , av trollemoras.blogg.se:

jag har fem barn på 1+1+3+5+5 och de tre äldsta går på dagis max 15 tim i veckan för att jag, som mammaledig/jobbar hemifrån ska kunna ta hand om mina ett åriga tvillingar.. visst vi är oftast hemma då någon alltid är lite sjuk.. men jag känner ibland att jag som oftast ensam i månader måste få lite tid att få minsta att sova lunch.. skura golv.. dammsuga.. för NEJ.. Sån hjälp tar jag inte! att mina barn får några timmars luggn och ro på förskolan tänker inte jag ha dåligt sambete för. de får vänner och de lär sif saker som jag som knappt hinner duscha eller skita, inte hinner med att lära dem.. jah tycker folk ska vara försiktig med att döma.. alla har inte två föräldrar.. alla har inte bara ett syskon utan kanske åtta? allas situation ser annorlunda ut.. och vi ska visst använda förskolan som avlastning om vi verkligen behöver den! stå på er alla trötta mammor där ute! andra kommer få svälja det dom säger omnde hamnar i samma situation som er! puss

22:e kommentar, skriven , av ida kappelin:

Håller helt och hållet med dig om att lämna barnen för egentid i solstolen är lite väl magstarkt, dock håller jag inte med om att barnen alltid har det bättre hemma. Kan bara tänka tillbaka på de gånger min son varit hemma en extradag pga sjukdom då han egentligen kunde gått till förskolan- även om vi leker på hans rum hela dagen eller jag sysselsätter honom med den 100kr pyssellådan från panduro är han ändå "uttråkad" av att vara hemma och vill hellre leka med sina kompisar än varken mig eller min man. En annan sak som jag tänkt på som är ganska lustig är att om man är föräldrarledig och hemma med ex barn nr 2 så får barn nr 1 bara vara i förskolan 15 tim/vecka detta kan jag inte förstå. För att mamman, oftast- men även pappan- är hemma betyder inte det att man inte har ett jobb. Att ta hand om en bebis, ett syskon, är ett fulltidsjobb i sig och att då få reducerad tid för sitt andra barn i förskolan tycker jag är så himla tråkigt. Tycker att det ger en ganska tråkig och negativ bild av innebörden av att vara, som i mitt fall, "mammaledig".

23:e kommentar, skriven , av Karin:

Detta ständiga tävlande om att vara "duktig mamma". Jag känner då inte många (om någon alls?) som inte VILL umgås eller ha sina barn? Det finns många anledningar att lämna på förskola. Kanske finns det bakomliggande sjukdom som utbrändhet, kanske är mamman ordinerad lite egentid för återhämtning. Vi vet så lite men tycker så mycket. Jag tror de flesta vill det bästa för sina barn och är ganska trött på alla pekpinnar åt andra mammor. Jättefint alla som ställer sig i kö och skriker "JAG HAR BARA MITT BARN PÅ DAGIS 15 TIMMAR PER VECKA". Jaha. Ja det är ju annat en Ann-Britt som hatar sitt barn och därför har barnet på dagis heltid.

Nä, alla gör nog så gott de kan! Och inget sätt är bättre än någon annat (såklart med undantag). Dessutom kom det ut en artikel häromdagen som sa att förskolan faktiskt är positiv för barnen!

Utan förskola hade jag nog inte skaffat barn (skrev hon precis det? japp det gjorde hon).
/ Karin

24:e kommentar, skriven , av kerstin ehrenholm:

Vet du jag tror att de barnen som lämnas för att föräldrarna ska ha egen tid, städa. plocka ur förrådet, träna osv. De har det bättre hos oss. Så brukar jag tänka. inte alltid så lätt att förstå . Sedan har vi föräldrar som är rädda att deras barn ska ha få det tråkigt om de har ledigt i fem veckor Då brukar jag säga som Alfons farmor Det är bra att ha tråkigt ibland.... Ha nu en under bar sommar Ta hand om er Kram

25:e kommentar, skriven , av Anonym:

Allt respekt till dig och ditt liv, men döm inte ut andra. "Egentid" är inte en lyxvara, det är i många fall det enda som hindrar livet från att krascha. Det handlar inte om att få komma hem och fila naglarna. Det handlar om att få ha en annan identitet än bara någons mamma. Jag tvivlar starkt på att folk använder förskolan på det sätt du beskriver, däremot tvekar jag inte alls på att det kan se ut på det viset i sociala media eller i skrytpratet mellan så kallade "vänner". Förskolan finns till för att föräldrar ska hinna i ett samhälle där stress och tidsbrist är ett jätteproblem. Sedan om det är hinna mellan två jobb, hinna mellan långa pendlingstider, hinna mellan tvättstuga och tandläkarbesök, det är inte relevant. Förskolan är bra för barnet. Pedagogerna är helt underbara och barnen får uppmärksamhet och social träning. Det är så egoistiskt att tro att ett barn endast behöver sin mamma eller pappa för att må bra, men förr i världen var det hela samhället som fostrade ett barn, inte två personer. Barn behöver vara sociala, och inget barn mår bra av att vara med en utarbetad och sönderstressad förälder. All eloge till föräldrar som tar sig egentid över huvud taget. Gud vad underbart! <3 Och tack och lov att förskolan finns där.

Sluta dömma andra och fokusera på bra saker istället. Att skuldbelägga andra föräldrar och situationer där du drar alla över en kam är skadligt för dig som person och för samhället i helhet.

26:e kommentar, skriven , av Mamma bläckfisk:

Vilken tur för Kaylie att hon fick just dig till mamma, som har möjligheten och gör vad du kan för att vara så mycket som möjligt med henne! Men jag blir faktiskt lite illa berörd över inlägget. Den här diskussionen blossar upp med jämna mellanrum och det tycks alltid vara många som förfasas över alla dessa föräldrar som använder sig av förskolan för att lata sig eller roa sig utan sina barn. Jag tänker dock att det inte är riktigt så enkelt som att antingen lämnar man sina barn på förskolan i tid och otid, något som tolkas som att man inte vill vara med sina barn, eller så är man en duktig förälder och låter sitt barn vara på förskolan så lite det bara går. Det finns ju en väldig massa olika föräldrar och en väldig massa olika barn (och olika förskolor också för den delen), och som tur är agerar de flesta föräldrar utifrån det som de anser vara sina barns bästa. Men visst finns det föräldrar som inte är särskilt bra föräldrar, en del är till och med direkt skadliga för sina barn, och just de barnen som har haft oturen att få såna föräldrar har kanske ännu större nytta av att få vara på en förskola? Sen finns det föräldrar som går på knäna och som ständigt kämpar för att få tiden och orken att räcka till, och barnen till dessa föräldrar mår nog faktiskt bäst av att föräldern någon gång ibland får möjlighet att återhämta sig för att orka vara en bra förälder. Och sen finns det även om det nog också, precis som du skriver, föräldrar som inte vill vara med sina barn. Frågan är då vad som är bäst för barnet? Handlar det om att föräldern inte har förstått hur roligt och mysigt det är att vara med sina barn och om hen bara provar på det så kommer hen att inse det? Ja, kanske i något fall. Men i andra fall handlar det kanske om föräldrar som faktiskt inte är så roade av att umgås med och aktivera sina barn, och då kan man ju ställa sig frågan igen om vad som är bäst för barnet? Själv hade jag nämligen en sån mamma som dessutom var hemmafru. Jag gick aldrig på förskola och saknade det enormt. Istället fick jag med mig en känsla av att vara besvärlig, jobbig, i vägen, och väldigt ensam, som jag alltid bär med mig. Jag önskar att jag hade fått går på dagis (förskola hette det inte då) istället. Vem vet, kanske hade mamma tyckt att det var roligare att vara med mig om hon inte hade behövt vara det hela tiden?
Själv är jag ensamstående med fyra små barn (hade ett barn och fick sen trillingar) och är ofta helt slutkörd. Om jag någon gång fick göra något annat än att arbeta, utföra hushållsarbete, och ta hand om barnen skulle jag förmodligen orka vara en bättre mamma. För att få återhämtning får jag ta in barnvakt, vilket ju i princip blir detsamma som att lämna barnen på förskolan i den bemärkelse att någon annan får ta hand om mina barn för att jag ska kunna göra något annat en stund. Jag har alltid väldigt blandade känslor när jag gör det, skuldkänslor och längtan efter barnen blandas med en känsla av lättnad och frihet. Men jag gör det för att överleva och klara av att ta hand om mina barn. Jag har ingen medförälder som jag kan dela ansvaret för barnen med eller som kan möjliggöra för mig att någon gång ibland få lite andrum, men barnen har en pappa som finns i deras liv. Han är dock av den sorten som inlägget handlar om, det vill säga en sån som inte är så road av att vara med sina barn några längre stunder. Barnen ska helst vara tysta och inte störa honom men det klarar de så klart inte eftersom de är barn och då blir det konflikt. Så när jag behöver (vill) göra något som jag inte kan ta med barnen på anlitar jag hellre barnvakt än att lämna dem med deras pappa. Och eftersom barnvakt kostar pengar och jag bara har en inkomst, och fyra barn att försörja, blir det inte så ofta som jag faktiskt gör saker utan barnen. Däremot brukar jag försöka handla utan barnen så ofta jag kan. Jag smiter in i mataffären så snabbt jag kan på vägen från jobbet, för att handla tillsammans med alla fyra barnen är verkligen inte roligt varken för mig eller barnen. Däremot går jag ofta och handlar tillsammans med ett, eller två, av barnen. Det är någ

Kommentera inlägget här :