Det blir inga fler barn

publicerat i Graviditeten, Kaylie 2 år!, Livet som fru, Livet som mamma, Min väg tillbaka, Vardag;

 Som de flesta vet kostar det pengar att få hjälp med att bli gravid via landstinget. Jag har svurit många gånger över det, jag har känt att det varit så orättvist och vidrigt att det är så- vilket jag fortfarande tycker MEN det är tack vare att vi är två tjejer som jag fortfarande mår bra...tror jag...

Mina tankar pendlar som en skräckinjagande bergochdalbana varje dag. Den ena tanken skriker att jag vill ge Kaylie ett syskon, den andra tanken begraver dom tankarna snabbt.


Vad är egentligen rätt? Vad skulle vara det bästa egentligen?

Jag tror det är sunt att det kostar pengar för oss och att det är en ganska komplicerad process. Hade vi kunnat skaffa det på egen hand hade mina tankar på ett syskon förmodligen tagit över eftersom jag är så sjukt impulsiv.
Det gäller att vara två, självklart, och Therese är den som förmodligen tänker rätt och för mig på rätt bana.

Vi båda är så nöjda över vår livssituation(bortsett från att vi vill flytta till hus) men jag får ändå inte bort tankarna på ett syskon, det kommer nog heller aldrig försvinna.

Inget säger att det kommer bli densamma med ett till barn som med Kaylie. Inget säger att jag kommer må dåligt igen och egentligen har jag bättre förutsättningar NU än med att må bra men vi är nog ändå nöjda som det är.


Jag känner igen signalerna.
Jag kan snabbare söka hjälp.
Jag kan få hjälp under tiden.
Jag kan arbeta själv med mitt mående.
Jag känner min kropp.
Jag kan få kejsarsnitt.
Jag kan snabbt be om rätt medicin.

Det finns en del fördelar, det talar för en till graviditet. Samtidigt finns det en hel del nackdelar, eller saker som sätter sig emot.

Jag ska sluta min nuvarande medicinering, något som inte kommer vara lätt. Vem vet egentligen hur jag kommer må utan? Jag är "frisk" nu MED mediciner.
Jag ska ta mig igenom en graviditet- något jag längtar efter eftersom det var en av den tiden i mitt liv. En förlossning/ett kejsarsnitt och skräcken inför den. Tiden efteråt med eventuell förlossningsdepression igen.
Hur lång tid skulle det sitta i denna gång?
Tänk om medicinen inte funkar?
Den där bebistiden jag inte tycker om. Eller tycker jag om den ifall jag mår bra?

Alltså ser ni hur tankarna flyger?
Vi är såååå rädda. Hade det inte varit för att Therese valde att kämpa så hårt hade vi inte levt med varandra nu. Det är sanningen.


Nej. Vi är nog nöjda som det är. Jag kommer aldrig släppa tankarna om ett till barn och jag tänker mer och mer på ett syskon till Kaylie men faaaaaan vad riskabelt det är.

Hade Kaylie hört mig säga fan hade hon sagt "inte fan mamma!"...

Att vara gravid är det bästa som finns.
Att få ett barn jag inte vill titta på är hemsk.

Vi har alltid sagt att vi ska ha två barn, den äldsta skulle vara tre när den yngsta var nyfödd.
Just nu säger vi inget annat än "fuck förlossningsdepression".

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Dina tankar är sunda och kloka men ni skulle fixa det!!!

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Gråter för jag känner igen de så mycket. Fick FD med mitt första barn och var lika rädd jag...men de gick

3:e kommentar, skriven , av Annica:

Det är lite "dumt" att det ändå ska kosta så mycket som det ändå gör. Men, som du säger... Bra ändå i vissa lägen. Jag önskar bara att även heteropar hade en sådan "klumpsumma" innan graviditet och liknande - det tror jag skulle få fler föräldrar att tänka efter ordentligt om de verkligen ville detta, om de mäktade med osv. Som sagt, många tar det för givet, många tror sig klara det galant (vilket de flesta gör!)... Äh, nu babblar jag på här bara känner jag.

4:e kommentar, skriven , av Anonym:

Underbara bilder ✨✨

5:e kommentar, skriven , av T:

Jag älskar dig, de blir som det blir, vi har ingen stress ♥️

Svar: Jag älskar dig ♥️
Denise Hinkelman

6:e kommentar, skriven , av Anonym:

Hej det finns ju andra alternativ bli familjehem ta i mot fosterbarn el adoptera. Finns så många barn där ut som skulle behöva en härlig familj som ni är // 😊

7:e kommentar, skriven , av 22årig 2barns mamma:

När jag fick mitt första barn juni2014 var jag bara nyssfyllda 19år. Jag fick en grov FD och jag var ensam i det. Hade ingen som kunde stötta mig där, min familj bor inte så jättenära. Jag tror att det har en viss rädsla att göra med. Och när jag fick mitt andra barn augusti2016 då fick jag också fd men den var lite "mildare" om man säger så med tanke på första. Du ska vara glad att du har någon som stöttar dig. Då jag var ensam i mina fds.
Kram

8:e kommentar, skriven , av Linda:

Lugn. Som Esen skrev så finns det ingen anledning till stress..! Ni är en så otroligt fin liten familj! Njut av det och ta livet som det kommer så vem vet, kanske blir det eller kanske blir det inte. Oavsett så passa på och njut NU! Ni har varandra! Ni har en otroligt söt liten docka <3! Det som är rätt för dig och er kommer att ge sig med tiden och ni kommer att fatta rätt beslut den dagen ni är redo. Haka inte upp dig på vad ni sagt och planerat för länge sedan om att hon skulle vara 3 när nästa liten kommer. För livet är svårt att planera.. Det har en tendens att leva vidare medan man är upptagen med att planera eller minnas vad man planerade. Det ni sa då stämde med er då. Men stämmer det idag? Eller i morgon? Lugn, njut av allt dn fina familj och låt framtiden komma som den kommer. När stunden är inne så kommer du att veta.
Hoppas på att få träffa er nästa gång ni åker hitåt :)
Krama Esen från mig / Linda

9:e kommentar, skriven , av Days by Johanna:

Jag förstår dina tankar fullt ut. Vi var i samma sits ungefär när jag väntade Hugo. och dina punker du skrivit om fördelar och alla dina tankar är ungefär samma som du.

Jag har dock kommit fram till att nej det är inte värt det. dock underlättare det för mig då jag har en sambo som sagt nej till fler barn. Han vill inte gå genom det en gång till.

Sen känner jag att jag vill inte utsätta mig själv för det ingen och inte min sambo och allra minst Hugo.

10:e kommentar, skriven , av Anonym:

Man ångrar aldrig dom barnen man får,men kan ångra dom man aldrig fick!

Kommentera inlägget här :