Vad hände Knox?

Helt plötsligt var han obehagligt kall. Sådär kall så man nästan ruskar om honom för att försäkra sig om att han lever. Hans hy var inte rödrosig utan blek, grå och blek. Hans kroppsvärme ville inte komma tillbaka - har fortfarande inte kommit tillbaka.
Blodbrist. Blodbrist som de trodde berodde på låga järnvärden. Han har bra med järn i kroppen och läkarna letar vidare efter orsaken....💔 vi känner inte igen han. Han är alldeles apatisk, trött och så däven. Ibland kan han bjuda på ett halvt leende, då smärtar hela hjärtat.... Knox vår Knox ❤️


Så många frågor dagligen efter uppdateringarna på Instagram, jag förstår det - vi har lika många funderingar som ni.

I fredags sov han hela dagen. Alltså h-e-l-a dagen. Jag tyckte det var märkligt men hade även uppmärksammat att han snart skulle in i ett nytt utvecklingssprång och tänkte att han kanske vilade upp sig för det?

På lördagen var vi iväg och tittade på melodifestivalen, även då sov han konstigt mycket men var ändå vid gott humör när han väl var vaken. Han var pigg vid bröstet och åt som vanligt. Söndagen var likaså. 

Natten till måndagen bjöd han oss mammor på sex timmars sammanhängande sömn! Vi var alldeles förvånade - han som alltid vaknat varannan eller var tredje timme för mat. Han var fortsatt trött och vi bestämde oss för att ringa vårdcentralen. Fick en tid dem skulle ringa upp på eftermiddagen och vi höll han under uppsikt hela tiden.

Jag och Therese började diskutera lite huruvida detta kanske, möjligen, förhoppningsvis inte(!!) berodde på hans blåsljud. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men det klarnade ganska rejält när det kom på tal. Han hade varit lite blek i hyn, hjärtat hade slagit snabbare när han ammade och han blev även väldict lätt andfådd. 

Vi ringde 1177. Kunde omöjligt invänta vårdcentralens tid. Under tiden vi pratade med 1177 blev han alldeles kall. Vi kunde inte värma hans kropp. Tempen visade 37.1 men det kändes som hans temperatur var på 30 grader. Det var nästan så man ville ruska om honom för han var så blek och grå samt hade sån kall hud. Sköterskan på 1177 rådfrågade barnkliniken som rådde oss att åka in akut. Vi kastade oss in i bilen, jag satt bak med Knox.

(null)

Väl inne togs alla vanliga kontroller. Lite förhöjd puls men syresättningen var bra - vilken lättnad tänkte vi eftersom vi var oroliga att hjärtat kanske inte orkade pumpa runt och syresätta kroppen tillräckligt. 

Vi fick träffa en så bra läkare. Han beställde alla möjliga prover och vi gladdes över att bli bemötta med respekt. 

Det var en evig väntan. Läkaren lyssnade såklart på vår oro och beställde EKG och prover för att utesluta att det var hjärtat. Hjärtat mådde bra, tack och lov. Däremot hade han blodbrist

(null)

Vi fick förklarat att små barn brukar sjunka i blodvärde ungefär vid tre månaders ålder. Då kan dem som absolut lägst ligga på 100 - Knox är bara två månader och låg redan på 89. Det var oroande. Läkaren var ganska säker på att det handlade om lågt järnvärde och skickade hem oss i väntan på att kunna ta det provet som måste tas på förmiddagen. 
Jag väckte upp han för mat minst var tredje timme, helst med kortare mellanrum, han orkade bara äta tre-fem minuter per gång.

Tisdagsmorgon. Kaylie lämnades hastigt på förskolan på hennes lediga dag. Vi åkte in och ville bara få det bekräftat att han behövde mer järn. Så blev det inte...han hade bra med järn i kroppen!? Läkaren verkade konfunderad och tog lite nya prover som visade att han producerade "normalt" med blod - han hade önskat att Knox producerade MER eftersom han har blodbrist. Vi blev inlagda eftersom han var för slö för att få åka hem. 

(null)

Såhär låg vi mest hela tiden. Mysigt med närhet och trygghet. Vi saknade vår sociala kille. Han var alldeles apatisk den lilla stund han var vaken. Han log inte, han var borta i blicken, han hängde inte med och han var bara inte sig själv.

Natten var hemsk. Han svettades nå kopiöst och jag var så orolig. Vi låg nära varandra i sjukhussängen med fri tillgång till maten hela tiden. 

Igår togs det nya prover. Han hade gått upp i blodvärde från 89 till 95! Det gick inte nedåt, tack och lov. Det märktes lite för han log en del på morgonen och orkade vara vaken i ungefär 20 minuter. Hans produktion av röda blodkroppar låg lågt och hans vita blodkroppar var lite pressade. Fortfarande lågt blodvärde men det gick i varje fall inte nedåt.

Läkarna kunde inte göra mycket mer nu. Alla prover förutom de ovannämnda är bra. De hade rådfrågat med mer erfarna barnläkare och konstaterade att vi faktiskt kunde lämna om vi var bekväma med det för att komma på täta kontroller. Blodvärdet ska kontrolleras. Hans produktion av blod ska också kontrolleras. De försökte hitta någon möjlig förklaring och vi märkte att de grep efter halmstrån när de nämnde att det kanske men mest troligt inte var en virusinfektion. Ingenting tydde på det men eftersom resterande prover var bra kanske det kunde vara det. 

Vi ska kolla vikten extra så vi ser att han får i sig tillräckligt när han är så trött. Han hade gått upp 70gram på två dagar trots att han bara snuttat...kändes bra ❤️ 

Vi har telefontid nästa vecka med läkaren för att prata om hur han är, hur läget är och har varit samt om något förändrats. Om två veckor ska nya blodprover tas igen. 

Där är vi idag. Så är läget. Han är fortfarande alldeles gråblek i hyn, trött och lite svår om vartannat MEN idag var han vaken i ungefär 40 minuter. Han var glad och social. Så härligt!

(null)




Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad härligt att höra! Kram

2020-02-13 @ 10:10:01
Postat av: Anonym

Glad jag blir att läsa att han mår okej 😍😍😍

2020-02-13 @ 10:36:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: